simmacyklaspringfort

Mestadels för att mina ben var helt paj efter drygamilen.

När jag hoppade i och tog mina första längder kändes det otroligt bra! 

Jag hade en lugn bra andning och mitt vattenläge var hyfsat!

Efter jag kört uppvärmningen så kommer en tjej och funderar på vart hon ska hoppa i.

Jag som själv hatar att stå på kanten och undra om det är ok att dela bana erbjuder henne att dela med mig.

Hon tackar och hoppar i. När hon tar sina första simtag så blir jag helt knäckt.

Hon flyter fram.

Det går så fort.

Hon behärskar alla simsätt. 

Hon dyker halva längden och börjar varje längd på botten utan problem för att sen ha perfekt teknik i allt hon gör.

Jag blir vad man kallar "Starstruck" och samtidigt nyfiken.

I en paus så tar jag mod till mig och berömmer henne.

Det visar sig att hon simmat i ca 20 år.

Bott i USA och gått på sim-college där men nu flyttat tillbaka hit.

Jag får lite tips på prylar som är bra att ha för att få en bra benspark.

Vi nöter på, jag med mitt och hon med sitt.

Det är som att simma med någon som är mer gjord för att vara i vatten än ovanför.

Jag skrattar åt mig själv när jag tänker liknelsen sjöjungfru.

Men det är det närmaste jag kan beskriva det som.

Tänka sig en sjöjungfru på mitt simpass på IKSU... en måndag i maj.