Att falla som ett korthus.
Idag provade jag mitt första triathlon träning med Stöcke TS Järnet.
Distanser 450 meter simning
Cykel 1,4 mil
Löpning 4 km
Simningen kändes helt off jag fick ingen luft samt att glasögonen släppte in allt vatten i ena ögat. Det medförde att jag fick panik.
Det enda som gick att göra var att simma bröstsim.
Ett otroligt nerköp.
Jag kände mej totalt misslyckad.
Väl uppe på cykel så hade simningen satt mitt självförtroende på minus.
Hade ingen kraft att cykla för.
Löpningen var det enda som kändes lite ok.
Detta gör att jag överväger att ställa in på lördag. Om jag inte fixar att simma crawl 450 meter i sjö kommer 1500 meter i hav betyda döden.
Jag skämdes inför alla när vi var klara.
Dom måste tro att jag är någon lycksökare som inte tränat något.
Mest besviken är jag på min kropp och mina nerver som inte kan leverera när det gäller.
Hur kunde det bli så här ?
Nu när jag kommit hem känner jag hur kroppen känns sliten och andningen känns ansträngd.
Är jag sjuk?
Nästa onsdag är det uppställning igen.
Tro inte att jag ger mej.
Nu är jag bara mer övertygad att jag måste köra hårdare än hårt.
Lets Go !