simmacyklaspringfort

Race rapport KMD Ironman 2014.

 

Då var det dags för dagen jag fasat och längtat efter.

Det var slutet på en trumvirvel som varat i en hel sommar.

Frågan: Hur känns det inför tävlingen skulle nu få ett svar.

 

På morgonen så började jag med att gå upp kl 04:30.

 

Frukost på hotellrummet, smörja in mej med vaselin och gå igenom de sista utrustningsdelarna.

Kändes skönt att äntligen skulle det bli av.

Nu gäller det.

Du mår bra, du är stark... mata huvet med positiva tankar.

Tömma på dåliga tankar ....

Taxin till start är snart här.

Plötsligt står man där vid uppvärmning simning.

Det känns bra att kliva i och ta några armtag.

Starten känns magnefik, 500 startade i min åldersgrupp.

Pang! starten går ... jag går mot vattnet, startar lungt, hittar rytm och vattenläge, inte knuffas och bufflas.

Simningen flyter på och jagar bojar och broar, blir omsimmad men jobbar på i konstant tempo. 

Känner hur mössan glider upp mer och mer.... 

Vågar inte ändra på den nu vill inte få in vatten under glasögonen.

Mot slutet så käner jag hur mössan sitter väldigt löst, jag sliter av den och stoppar den i bröstet på våtdräkten.

Den vill jag ha kvar.

500 meter till land,,,,

Du är framme!

 

1.27 simmtid.

 

Trångt i växlingsområdet, jag byter om stående vid ett stängsel.

Lite yr men det går hyfsat snabbt.

 

Hittar cykeln och passar på att kissa.

Ut på 18 mil cykel.

Samma sak här, hitta ditt tempo, håll låg puls, ät mycket.

Dessa saker ekar i huvet.

Spara benen.

Ät mycket.

Blir omkörd mycket.

Rör mej inte i ryggen, det här är mitt lopp och dom kör deras.

Vi första vätskekontroll så tar jag en banan och vatten.

 

Första varvet är behaglig cykling och allt flyter på fint, jag njuter av att allt går enligt plan.

Blir lite illamående för att jag äter lite väl mycket.

Har testat high5 barsen, dom smakar otroligt dåligt.

Håller mig till banan, gel och vatten varv två tänker jag.

Piggnar till när det verkar vara ca 4,5 mil kvar, trycker på lite extra och plockar lite placeringar.

Stärker min självkänsla..

Plötsligt kommer ett skyfall.

Kallt regn... publiken avtar och en oro över hur detta kommer påverka mig kommer krypande.

 

2 mil kvar.

Nu är jag hemma tänker man, men dom sista två känns som fyra.

Jag glömmer min energiplan för en stund. 

Snart växling ändå.

Panik, trycker en high5 gel som smakar även den sämre och sämre för varje en.

 

Funktionären tar min cykel.

Byte till löpning går undan.

Ut på löpning.

Det känns fantastsikt, benen svarar och pulsen är låg.

Springer om många.

Ska jag få må så här bra? tänker jag....

Tar en snabb kopp vatten första kontrollen.

Springer vidare -fin löpbana!

Vilken stämning!

Publiken är så nära!

 

4 km PANG!

Yrsel, illlamående ...måste stanna .... går, vacklar ,,,,

Mår som första gången man fick magsjuka ...

Känner mig liten.

Pappas ord och förmaningar kommer nära.

- Bryt om du känner att det är fara för din hälsa....

Yrsel? vad var det då kroppen ville ha, tänker jag.

Vatten! 

Cola!

Salt!

 

Stannar vid nästa aidstation, tankar två koppar vatten och cola samt salta kex.

En kille håller upp en skylt framför mig.

-Quitting is not an option.

 

Det är klart att det inte är!

Jag ska forsätta.

Det har känts bra till nu, det är nu kampen börjar.

Går i alla kontroller, springer mellan eller joggar.

Benen känns bra.

Vid 12 km så kommer nästa krämpa.

Magen gör protest- nu börjar toabesök vid varje aidstation.

Samma sak hela tiden- dricka vatten -dricka cola -gå på toa.

Det går sakta nu.

Magen är i kaos.

Jag blir förbannad.

Hur ska man kunna träna inför det här?

Magen går ju inte att träna.

Det känns förnedrande att behöva leta toalett varje varv.

Vara orolig att inte hinna fram.

Vissa toaletter är helt nerspydda.

Då kommer ljuset tillbaka, på en gräsplätt har någon tömt sitt energiföråd innan mål - 4 st enervit gel ligger helt orörda... det är den gel som jag tränat på.

Jag kastar mej över dem och äter en på en gång.

Stoppar resten på mej och forsätter min resa.

Det börjar mörkna och det blir glesare mellan löparna.

Servisen vid stationer börjar avta.

 

Jag tänkte mig inte att jag skulle vara dom som var ute när det var mörkt.

Helt plöstligt är det sista varvet.

Säga hej då till varje aidstaion känns skönt.

Jag kommer att gå i mål.

Tänker på barnen och Johanna... nu vill jag hem!

Ska aldrig mer göra detta- ekar i mitt huvud .... blir trygg i tanken att det snart är över.

Dags för sista toabesök, springer om några.

In på en toa, helt mörkt, skakande får jag av mig dräkten sätter mig ner och rakt i en nerspydd toa.

Så klart ska man här 600 meter från mål bli helt förnedrad.

Reser mej, drar på mig dräkten och spritar armar och händer noga.

Spelar ingen roll, luktar nerspydd ändå.

Står ut och springer mot mål.

Speakerns röst kommer närmare, plötslig är den nära.

Det blir ljust och mjukt under fötterna.

Målraka.

-Come on Dan! Raise your hands!!! säger han

-Dan from Sweden!!!!

-You are an IRONMAN!!!

 

I mål på 14 timmar och 34 minuter.

Glädje och lycka men även svårt att ta in att det är över....

Jo jag är en Iron man nu....

Björn från klubben möter mig det känns skönt att se honom.

Han leder mig mot duschar och mat.

Vi pratar och jag är besviken, han tröstar och säger:

- Vänta två veckor med att säga ifall detta var din sista Ironman..

 

Dusch och mat är magiskt - bröd har alldrig varit godare.

 

Jag kan skratta igen.

Jag kan le igen.

Jag är en Ironman.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Spännande att resa helt själv.

Jag var lite nervös över att cykel och packning skulle komma rätt. 

Men det funkade fin fint.

Tog en taxi till hotellet för att hamna rätt på en gång.

Väl framme började jag montera ihop cykeln .... Å dra på trissor jag lyckades!

När jag var klar så var jag hungrig och lite trött.

Det fick bli ett litet pasta & pizza ställe på hörnet. Inte så fancy men god pasta! 

Sen var det raka vägen i säng kl var ju nästan tio!!.

Idag fredag har jag varit på registrering och race info.

Först tog jag en provtur med cykeln för att se så att allt funkade.

Efter det så begav jag mig mot centrum och registrerings området.

Det är mycket handel på dessa tävlingar alla företag som har med triathlon att göra är på plats...

Hämtade ut min nummerlapp som låg i en grymt fin väska! 

Det var en film som startades varje heltimme.

Bra information för en som är på plats första gången.

Pulsen steg när dom gick igenom hela tävlingen!.

Växlingsområde.

Efter informationen passade det toppen att äta pastan som man får på sitt startnummer som lunch.

Sen var det tillbaka till hotellet,vila och dricka vatten.

Nu vankas det snart middag får se vart det blir ?!

God afton från Ströget... 

Sova bra.

Äta bra.

Jag tänker på allt jag äter- frukost ,lunch och middag. 

Mycket sallad och inget onödigt eller sött.

Att hålla sig i från sjuka människor dom som hostar och snörvlar har blivit lite av en sport.

Jag gillar inte stora folksamlingar just nu.

Jag har kört några korta pass 40 min löpning 35 min simning.

För att känna att kroppen är där.

2 st grymma massage pass har jag även haft.

Linda på Lyckokällan har sätt till att jag fått bukt med trilskande muskelknutar och annat.

Jag mår toppen och hoppas naturligtvis att den känslan sitter kvar.

Väskor står färdigpackade i hallen.

Det enda som behöver lösas är cykelväskan.

Jag gjorde ett tappert försök men när det blev för mycket som skulle monteras isär så vågade jag inte fortsätta. 

Team Sportia ska få hjälpa mig.

Tack Pavio för kontakten med teamsportia och Johanna som lånat ut sin cykelväska.

Jag hoppas att jag kan sätta ihop den sen bara,,,, 

I morgon kl 16.00 går flyget! 

Stay tuned!!!

Nu känner jag mig redo, redo för en ironman utmaning.

Alla träningar på sistone har gett samma singnal kroppen är stark och levererar bra!

Jag har absolut inte tappat respekten för min utmaning men jag är förväntansfull inför den inte rädd.

Stöcke Ts järnet har hjälpt mig nycket många där har kört en hel IM distans och kan dela med sig tips och råd.

Jag har även själv samlat lite erfarenhet under mina tävlingar och lopp.

Nu är drömmen nära , tänk när starten går den 24 agusti kl 07:05.

Sömn och kost är mina huvudämnen att sköta nu.

Mycket sallad och bra lunch och middagar.

Tidiga kvällar med mycket sömn.

Jag vill verkligen vårda min kropp så bra jag kan.

Jag har några pass kvar.

- Ett simpass i våtdräkt känna känslan hur det är att simma i den.

- Cykelpass med nya vattenflaskan.

- Ett löppass.

 

I kväll körde jag sista holmsjön inför tävlingen.

JAG PERSADE!!!!

53:50

Galet.

 

Allt kändes lätt och känslan var otrolig.

Det var hårda vindar men endå lyckades jag.

 

Här kommer fina bilder från förra veckans holmsjön som även den kändes bra!

 

Det var ett gäng på fyra tappra stöcke ts järnet cyklister som kl 10 rullade ut från Taveliden.

Ledartröjan höll Johanna Linqvist i som är min nya granne.

Vi cyklade mot vindeln men via bullmark och sävar,

Sträckan mätte 9,4 mil enkel väg.

Till en början kände jag mig stark och hjälpte till och drog. Johanna gav mig tipset att ta det lite lungt då det var första gången jag skulle cykla denna sträckan. Jag löd och la mig på rulle och när vi närmade oss vindeln så började krafterna tryta, en helt ny känsla i låren kändes som att jag hade feber i dem.

- prova att växla ner sa Gudrun och Johanna.

Jag ligger ofta på för hög växel detta gör sig tillkänna på ett brutalt sätt på dessa sträckor.

Helt plötligt var vi framme och  det var dags för fika på café tornet.

Så gott har aldrig Loka päron smakat.

Till denna fest dryck så blev det en macka,glass och kaffe.

När två mil återstår så går jag lite tom igen. 

Jag rullar mycket och får draghjälp in till Taveliden.

Stark känsla när man cyklat så länge.

Jag tackade Johanna och alla som cyklat med oss och tog en lång dusch och lade mej på sängen och vilade ett tag. 

Vilken dag 18,5 mil på cykel!!

God natt!