simmacyklaspringfort

Då var det söndag igen.

Veckorna går rasande fort.

En vilodag denna vecka.

Fick in ett sista cykelpass under trappen, ett lugnt sådant.

Efter dubbel spelning så kändes det bra med en "easy ride"på 55 min.

Igår tog jag chansen att cykla ute!!

Det gick bra, ingen is och inte så blött heller.

Bra mycket roligare att cykla ute.

Det enda som kändes efter ett tag var fötterna.

Ungefär som när man var liten och åkte skridskor för länge.

Fötterna liksom domnar bort lite.

Men väldigt trevligt att få andas fin höstluft i 4 mil.

Hemma hos mina föräldrar som prenumererar på DN läste jag två artiklar som jag reagerade på.

Dom tittade på den nya motionsvågen (hetsen) som just nu sveper över vårt land.

Det har växt fram en ny sort "elitmotionärer" som ibland innehar en chefspositon på sitt företag.

Detta kan få dom som inte tränar att må dåligt.

Dom kan känna stress och oduglighet på sitt jobb.

Att dom inte räcker till...

Via sociala medier blir man dagligen matad med joggingbilder och resultat från olika lopp.

Det är klassiskt i sveriges lagom land.

(Sverige är förresten det enda landet som har ordet lagom)

Så fort man gör något som bryter det normala ska det ifrågasättas och utvärderas.

Som chef eller som förebild så får du bara jogga lagom, kanske inte lägga upp en bulle eller ett glas vin på instagram för att detta kan göra att dina anställda mår dåligt?

 

Jag tycker naturligtvis att man ska tänka på vad och hur man kastar sin träning i folks ansikte, särskilt om du besitter en högre postion och har ansvar för anställda.

Det finns naturligtvis även dom med en kraftig övervikt som har extra tufft och redan ligger på minus på självförtoende kontot.

Jag menar inte med att komma med pekpinnar till denna grupp.

Jag brukar faktiskt känna ibland när man berättar att man varit och tränat hur vissa skruvar på sig och tänker efter att dom själva också borde träna mer.

Men jag har själv varit där när någon förut sa till mej att dom sprungit en mil så brydde jag mej inte ett dugg.

Då jag själv valde att inte göra det.

Jag levde ett annat liv som innehöll en massa annat kul som inte infattade träning.

Men sen kom dagen när jag började fundera på att kläder inte satt som förut och att jag orkade mindre.

Jag bytte inrikting när jag flyttade till vårt kvarter.

Där var många och tränade det var ett vanligt samtals ämne.

Jag blev positivt laddad av detta, inte kränkt och stressad - tvärtom!

 

Jag ser positivt på att alla rör på sig om du väljer att gå i trapporna i stället för att ta hissen, eller springer Lidingö Ultra så tror jag på bra förbilder i alla led.

Även om du råkar vara chef.

 

God natt!