Att gå stum.
Jag kom i mål.
Men det var tufft.
Efter en 15 km kände det som om jag sprungit hårt igår?
Pavio har rätt jag har en löpekonomi som en spelgalning i vegas.
Jag bränner allt från början och lider resten.
På en mara är det runt 2 mil i ett tillstånd som inte liknar något jag tidigare varit med om.
Först börjar alla muskler krampa sen blir dom stela och löpsteget krymper till ett liknade gångsteg.
Sen börjar folk passera en efter en.
Hur man nu kan göra det så underskattade jag en mara.
Det ska jag aldrig göra igen.
När det var en mil kvar och det stod tydligt att tiden för målgång skulle bli 25 minuter efter mitt mål...
Då var tårarna nära.
Hann börja fundera på framtida utmaningar hur ska det gå när man inte kan hålla ihop en del?
Tack Mamma för bogseringen från bilen.
Jonas en granne blev orolig när han hörde att jag blivit släpad in i huset.
Han ordinerade en veckas vila.
Pappa hade en teori:
Du dricker för lite.
Då stumnnar man.
Ska läsa på lite om det.
Tiden blev 4:23.
Målet var 3:55
Så kan det gå.
Nu blir det soffan och nalle phu.
God natt.