simmacyklaspringfort

Jag kunde inte tro det.
Men jag tog personbästa igen.
Nyckfullt livet är... Igår gick jag på Rex och lyssnade på Johanna när hon spelade.
Jag undvek att dricka eldvatten.
Men jag var ute till kl tolv.
Innan dess körde jag ett timmes intervallpass löpning med 4 minuters intervaller.

Detta borde ha resulterat i att jag vore seg idag.
Men icke.
Jag var sjukt revansch sugen från lördagens tävling.
Jag kände att inte gett allt.
Det skulle ut i dag tänkte jag.
Måste jag bryta så må det va hänt.

Simningen flöt på och jag kände att jag hade bra fart och en härlig ork.
Självförtroendet var därför på topp när jag kom upp på cykel.
Pang på bara med tryck på pedaler och ett måltempo på över 30 km/h
Backarna fick låren att brinna men det bekom mej inte.
Jag skulle fram till vare pris.

Vid växling så säger Patrik som är vårt tidtagargeni :
- om du springer på under 20 min så kommer du persa!

Med denna info så är det svårt att misslyckas.
Men jag lämnade inget åt slumpen.
Efter 400 meter så får jag kramp känningar i vaden.
Nej.....
Jag drar ner lite på farten.
Men efter första vändning så släpper det och jag kan fortsätta för full maskin.
Härligt när löpningen känns bra!

I mål på 54 och några sekunder.
Helt makalöst.
Det känns bra att jag fick vår klubbdräkt idag.
I dag känner jag mej värdig den;)

Triathlon you got to love it!!!

God natt.