simmacyklaspringfort

Jag njuter när jag på slutet av dagen får möjlighet att bara vara jag och mina längder på IKSU.
Det är precis det jag behöver.
En typ av meditation.
Vev,vev och vända.
Fram och tillbaka.
Idag ingen särskild ordning på passet(förlåt Petter)
Utan matade på och drog på när jag kände för det.
Efter en timme var jag nöjd.
När jag skulle köra min sista längd så började jag krampa i högerben.
Dags att gå upp då tänkte jag.

Jag skrattade till för mig själv när det går upp för en hur bra ett pass känns när det enda som stör mig är att badmössan rullar upp sig under örat.
I- lands problem delux.

God kväll.