Vägen tillbaka.
Det är tufft.
När jag försöker mig på ett löppass efter sjuktiden så är det tydligt.
Det går trögt.
Vid 4 km så vill kroppen gå, pulsen är ovanligt hög och andningen vill inte hitta rätt.
Det slår mig då.
Tänk dom som tränar och sen tar paus för att sen starta igen.
Inte konstigt att dom tappar intresset.
Jag tvingar mej några kilometer till och vid 7 km så lossnar det.
Kroppen börjar anpassa sig och jag ökar farten.
Väl framme efter en timmes löpning så är jag bra nöjd.
Jag vann mot min trilskande kropp.... Jag bestämde att vi orkade.
Känns skönt att vara i förarstolen igen.
Min nya fina nya vänner anlände på posten i fredags.
Helt nya snabba skor.
Nu kör vi!