simmacyklaspringfort

Idag stod jag på startlinjen till umeälvsloppet. Förväntningarna var inte så höga.
Det har varit tuffa veckor med lite träning.
I början av loppet så kändes allt toppen utom en känsla av att jag borde ha kissat innan start.
Lägligt nog så dök en bajamaja upp precis vid sidan av banan.
Lika bra att göra bort det på en gång.
Kände mig mycket bättre till mods och ökade lite på löpsteget.
I nästa stund så lyfte jag för lite på vänster fot.
Pang!
Jag känner hur jag tappar balansen och tack vare mina många år i snowboardbacken så viker jag ihop mej i en rullning.
Skrubbsår och lite skakad fortsätter jag nu min färd.
Jag tänker högt:
Vad är det med denna dag?
Pappa kom och hejade idag.
Det kändes bra när saker inte riktigt gick som det var tänkt.
Vid dom tuffa backarna låg min puls på 195 - det är högt.
Men det fick så vara, jag gick på mitt allmäntillstånd.
Vilket var bra.
Jag trummar på tänkte jag.
När vi fick en chans att springa asfalt så kunde jag sträcka ut mitt löpsteg och öka.
Jag hade spanat in en rygg att följa.
När jag kommer ikapp den så ska jag följa med till målet.
Jag var tvungen att lägga in en extra växel för att komma ikapp.
Men efter tag kunde jag lägga mig i rygg på henne som jag såg höll ett bra tempo.
Just där och då kom känslan av trötthet.
Jag la mej strax bakom henne som jag fick reda på hette Ingrid.
Hon drog mej några km och mina krafter återvände.
Jag erbjöd mig att dra en bit.
Hon tackade och vi la oss i ett bra tempo som var mellan 4:44-5:05.
Nu var det min tur att hjälpa henne, hon hade några tunga sista km in i mål.
Men i mål kom vi!
Jag på 1:29 pers med en minut trots allt.
Skönt.
Jag var pigg men direkt jag kom i mål så sved såren och ryggen samt armar ömmade.
Men summan av kardemumman var en härlig löparfest idag!

Jag vill även gratulera min son som idag gjorde hela 5 st mål i sin fotbollsmatch!

Bra dag.

God natt!