simmacyklaspringfort

Har under denna vecka upplevt "heaven and hell" när det kommer till löpning.

Var först ute på ett pass runt nydala efter påskens alla middagar och sena kvällar.

Det gick ofantligt tungt, att hålla en fart på 5.30 var en uppgift som kändes omöjlig...

Jag ville bara skicka in min kropp på rehab.

- Vad var fel?

Träningen under vintern har ändå legat mellan 6-10 timmar i veckan.

Då ska vårens löpturer kännas bra! 

Men så i onsdags kom vändningen.

Jag och två killar gav oss ut på 17 km löpning i vårsolen.

Första 5 km trodde jag att jag skulle behöva börja gå, så tungt gick det.

Men efter 8-9 km kändes benen pigga. 

Jag drog upp tempot i vår lilla klunga.

Kaxigt - jag vet.

Men mer för att testa hur det var ställt med hela maskineriet.

Men efter det så låg vi och pumpade några kilometer i 4.40-4.50 takt på ett långpass!?

Vi har en grupp på facebook som kallas "team idijot" det namnet passade rätt bra just då.

Men det var härligt.

Kroppen svarade och jag kunde under passet "rycka" i backar och var inte alls slut när vi var framme.

Vilken känsla.

 

Löpning är en gren som jag nog aldrig tillfullo komer att förstå men det är nog just det som är tjusningen med den.

Tack Team Idijot.

Välkommen tillbaka kroppen.

Nu ska jag sköta om dig.

Lite inspiration till löpning!!