Degersjö triathlon 2014
Det känndes märkligt att hemma i sin egen by genomföra förra årets mål sånär på en mil mindre på cykel.
Jag och pappa som skötte servicebilen med bravur idag.
Sträckorna som jag valt ut var;
1900 meter simning
80 km cykel
24 km löpning.
Simningen gick fint, endast en trilskande badmössa gjorde livet surt för mej.
Upp på cykel!
Min vän Björn stod redo att följa med på min vända.
Det är trevligt med sällskap.
Vi hade även min pappa med som vägvisare och han körde även båt bredvid mig på simningen.
Cykelsträckan var en av Gimonäs tränings rundor. Den bjöd på både härliga nedförslöpor som några bitiga backar.
Cykel kändes bra i dag!
Skönt då solen steg med lite fartvind!
Jag provade nya bars idag.
Cliff bar.
Sjukt bra.... 2 stycken på 8 mil och jag kände ingen hunger och bra energi hela vägen.
I övrigt var det sportdrycksfest och vatten på cykeln.
Pigga ben vid växling till löpning.
Men oj vad varmt det började bli.
33 grader i skuggan, och en gassande sol som stod mitt på himlen när jag skulle ut.
Jag hann endast ta några stapplande steg så känndes löpsteget förlorat.
Det blev sluggerlöpning från 3 km.
Ingen vacker syn.
Glömde glasögonen vid växling.
Min pappa dyker upp med en hink med vatten och svampar.
Tack!!! Vilken skillnad!!!
Hela kroppen kommer tillbaka och jag kan tuffa igång igen.
Men det tar några hundra meter så steks jag i solen igen.
Vi beslutar efter 12 km (ett varv runt sjön) att jag får köra 9 km till i detta väder.
En halvmara.
Jag lånar en keps och tar mina glasögon.
Pappa följer mig med bilen jag börjar tanka cola.
Svampar med vatten kyler mig under varannan kilometer.
Det är en kamp, kroppen är ordentligt överhettad.
Men jag forsätter meter för meter.
När det är 1 km kvar så försöker jag spurta, men det är väl dom sista 200 meterna som blir något.
Mål, otroligt skönt!!
Tiderna blev följande:Simning 42 minuter
Cykel 2:48
Löpning 2:17 (!!!)
6 timmar inkl byten och vätskepauser.
Helt ok nöjd idag med min insats i denna värme.
Kul att simning känns bra och att cykel har tagit sig.
Men vad skulle min triathlonsatsning vara utan dom runt omkring mig?
Johanna, Pappa, mamma, Niklas, Mia, Björn och Mattias, alla dessa ställer upp fantastisk och tränar med mig eller servar mig under träning.
Tack!! Ni betyder otroligt mycket!
Ett citat som blev extra tydligt i dag sagt av min idol Macca:
"What we do is absolutly nuts - thats the drug that what brings us to ironman racing."
Det ekade i mitt huvud hela löpningen.
God natt!
Jag och pappa som skötte servicebilen med bravur idag.
Utan honom hade jag inte sprungit många meter.