simmacyklaspringfort

Kollaps eller bryta?

 

Ja holmsjön premiären kan ju ge indikationer på vad du ska slipa på och hur formen är.

Med mitt resultat så kan man verkligen fundera om jag ska stå på någon startlinje den 24 Augusti.

Först simningen:

Jag ger mej ut med min startgrupp som tydligen är 54 minuter?!

En kille startar samtidigt som mig och min plan är att lägga mej bakom honom i hans drag på simningen.

Jag orkar 100 meter sen får jag andnöd. 

Jag får i mej mer och mer vatten och mindre luft, mitt vattenläge försämras av att jag höjer huvudet för att jag behöver ta in mer luft.

Till slut inser jag.

Jag måste ge upp.

Jag börjar bröstsimma.

Nu är jag flyförbannad och rädd.

Vad är det som händer?

Simmade 1000 meter i degersjön i söndags utan problem?

 

Nu börjar hela det mentala spelet i huvudet:

Vad är fel?

Hur mår jag?

Ska jag fullfölja?

Är jag sjuk?

Är triathlon min sport?

 

10.000 frågor susar genom mitt huvud.

 

Jag avbryter mej för att prova simma lite igen.

Samma resultat.

Det går inte, jag får ingen luft.

Simmar bröst igen.

Tillslut lyckas jag ändå få in några armtag och är framme vid bryggan.

Upp på cykel först lite tveksam ... är det lönt att forsätta?

Jag bestämmer mej för att fullfölja.

 

Cyklar iväg men känner att benen är stumma.

Bra start.

Ja ja det får bli vad det blir tänker jag....

I samma stund så hör jag Lars Mattson ropa : Kom igen NU!

 

Det sätter som fart på mig det är någon som tror på mig och ser att jag har en tuff dag på jobbet.

Jag ska fan slita i.

Jag ökar farten och trycker på det lilla som finns.

Repar mej lite men det är långt ifrån max.

 

Över på löpningen, 18 minuter på 4 km är väl ok då jag inte sprungit så fort på sistone. 

Men i den stora mentala tvättmaskinen som jag befann mig i så är jag nog mest nöjd med löpningen.

 

Vad gör vi nu då?

 

Ska man lägga allt på hyllan å bygga vidare på huset och sen ställa upp varannat år i blodomloppet med sina jobbarkompisar där denna resa startade?

 

Nej.

Bryt ihop och kom igen.

 

Jag är troligtvis slut i kroppen.

Det är någonting i kroppen som måste botas.

Hoppas det känns bättre till nästa onsdag för då provar vi igen.

 

Lets go!

 

 

Här är ett av mina favoritklipp om när Macca hade en tuff tid.