Bräntis synar mig...
I afton var det dags för ett pass av hög kvalitet på liten tid.
Det var dags för att springa uppför bräntis.
Jag hann inte fundera länge hur jobbigt det skulle bli. Det slog till direkt.
Jag klarade inte hela utan var tvungen att gå sista biten.
Andra vändan gick lite bättre hade fått igång kroppen lite. Vid det tredje varvet var kroppen rätt van vid belastningen var forfarande tvungen att gå men mindre del av backen.
Jag får känningar i ryggen och på helt nya ställen.
Detta är grymt nyttigt tänker jag...
Vi kör 4 st vändor jag och Mikael.
Mikael är som en bersget och springer hela vägen upp.
Jag kräver revanch nästa gång så ska jag krossa bräntis.
Bra pass!
Bra måndag!