Styrkebesked.
Cykelpaniken är ett faktum.
Vättern närmar sig med storm steg.
Som vanligt kan jag inte ta det lugnt utan börjar med måndag 4,5 mil och står i samtliga backar för att få en "intervall' känsla.
Det känns bättre än passen förra veckan.
Jag mår grymt bra när jag rullar in på gården.
Tisdag kör jag 5 mil 27,3 km i snitt. Samma sak här ett bra tryck i benen och orkar utan problem spurta stående i både backar och på raksträckor.
Det känns helt plötsligt som jag ligger någorlunda i fas?
Nu ska jag köra coreträning och långa pass.
Första tävling är den 2 maj 15 mil i Katrineholm. Bra laddning inför Vättern.
Cykling är fantastiskt när det känns så här!
Nu letar man efter sällskap som gillar långa turer med glassstopp! Någon?